onsdag 6 februari 2013

Skjutvapen


Syftet med denna uppsatsen är att informera läsaren om hur sjutvapen har (och fortfarande gör) påverkat mänsklighetens historia. Jag har valt att fokusera på dagens vapen och hur man har kommit fram till dessa modeller. 

Hur utvecklades skjutvapnen efter andra världskriget
Varför har vapen utvecklats som de har gjort?

Nutidens Skjutvapen

Få saker har haft så stor betydelse på mänsklighetens historia som sjuktvapen. Dessa tillät oss att döda på mycket längre håll än någonsin förr. De har använts i allt från lönnmord till stora slag och finns i alla möjliga storlekar och former. De skjutvapen vi känner idag är resultat av åratals utveckling och tester där målet alltid har varit att utveckla den ultimata mördarmaskinen. I början var det enkla rör som hade stubin och man laddade varje kula manuellt. Numera har fullt automatiska gevär som har stora magasin med ammunition vilket innebär att omladdningsfrekvensen sänks väldigt. Vi har även byggt kraftiga prickskyttegevär som kan träffa mål flera hundra meter ifrån skytten. De moderna skjutvapnens tid började vid förra decenniets start. En händelse av stor betydelse som har påverkat vår krigföring är de båda världskrigen. Aldrig förr hade så stora arméer mobiliserats över hela världen. Eftersom alla nationer ville ha övertaget över varandra började en stor kapplöpning för att få fram de bästa vapnen och utrustningen. Ett bra exempel är skyttegravskriget som var en stor del av första världskriget. På den tiden så hade man inte de rätta vapnen för att ta konflikten vidare. Därför utvecklades bland annat pansarvagnen för att kontra maskingevärselden som tidigare förhindrat arméerna från att bryta ur skyttegravskriget. Detta innebar en helt ny del av modern krigföring: Pansarvagnarna. Den nya uppfinningen innebar att man var tvungen att man var tvungen att utveckla nya vapen. Dessa vapen var raketkastarna och granaterna. En annan uppfinning som kanske inte uppfanns under den perioden, men istället fick många förbättringar och blev ett vapen för infanteri istället för ett tungt stationärt vapen: Maskingevären. Dessa gav en eldhastighet som aldrig tidigare skådats och blev standard för många nationer. Tyskland under andra världskriget var bland de första att utveckla ett ’‘assault rifle’’ (eller ett ’‘stormgevär’’ på svenska) som var en blandning mellan de semi-automatiska gevären som tidigare använts med eldhastigheten av en kulspruta. Dessa nya vapnen krävde att nya strategier utvecklades för att undvika stora och onödiga förluster.

Ett av de stora problemen med automatiska vapen är rekylen. Rekylen är det ‘ryck’ som utlöses av energin som kommer när kulan avfyras. Den kraften var ofta för stor för att hanteras av vanligt infanteri och därför var maskingevär ofta stationära vapen vid olika befästningar eller fästa på ett fordon. Men med nya tekniska lösningar kom också möjligheten för infanteri att bära automatiska vapen. 

Andra världskriget var det som startade de moderna vapnens utveckling eftersom båda parterna i kriget strävade efter att utveckla det ultimata vapnet. Detta ledde till utvecklingen av tyngre vapen med större ammunition och snabbare eldhastighet. Det första vapnet som klassades som ett av dessa vapnen var StG 44 och var tillverkat av Tyskland.

För att kontra detta började soviet utveckla Ak-47:an, det antagligen mest producerade vapnet igenom tiderna. Det antas ha producerats över 100 millioner gevär av modellen. Vapnet var resultatet av en tävling som hade startats för att hitta en vapen som skulle fungera väl vid de Sovietiska frontlinjerna och klara av allt från blött, lerigt till fruset, vilket de ofta var vid frontlinjerna. Resultatet var Ak-47:an, ett mycket pålitligt vapen som nästan aldrig låste sig eller gick sönder. Vapnet vann tävlingen och gick vidare till massproduktion och var byggd för ammunitionen 7.62x39mm vilket är en större kula än vad som vanligtvis används i dagens gevär, även om det finns en del som använder den. Vissa anser att ammunitionen är omänsklig då såren den orsakar ofta är ganska grova.

Samtidigt så började företaget FN Herstal experimentera med olika modeller av automatiska vapen. De tänkte först använda 7.92x33m ’‘Kurz’’ ammunitionen som tidigare använts i StG 44 av Nazityskland. Men Storbritannien ville ha vapnet i .280 ‘British’, en sorts ammunition som hade utvecklats som en ersättning för deras tidigare .303 som ansågs vara föråldrad efter andra världskriget. U.S.A gillade dock inte detta och ville istället att vapnet (nu kallat FN FAL) skulle använda ’.30 Light Rifle’ ammunitionen som de hade utvecklat. Den ammunitionen blev sedan NATO standard och gavs namnet 7.62x51 mm NATO och användes i FN FAL. Vapnet som var färdigutvecklat 1953 blev standardvapnet i FN och används fortfarande i vissa länder

kulspruta. http://www.ne.se/lang/kulspruta, Nationalencyklopedin, hämtad 2012-12-17.